Miljö – naturvetenskap eller samhällsvetenskap?
Peter Larsson
2010-03-01
För ett år sedan kommenterade Felicia Enequist och Peter Schwartz, båda niondeklassare från Katarina norra skola i Stockholm, Teknikdelegationens rapport ”Finns teknik och är matte svårt?” i en paneldebatt. Rapporten byggde på en webbaserad enkät till ett urval ungdomar som i februari 2009 gjort sitt val till gymnasiet. Både Felicia och Peter hade valt samhällsvetenskapligt program, bland annat för att de är miljöintresserade.
Mitt miljöengagemang väcktes i det sena 1960-talet. När jag valde gymnasieprogram 1972 var valet fullständigt självklart – teknisk linje med tillvalet biologi. Min passion för atomer, molekyler och tekniska samband av olika slag var i det närmaste total. Jag började gymnasiet när den första FN-konferensen om miljö hållits i Stockholm. Många av världens länder var tagna på sängen av utvecklingens baksida. Sveriges egen stora fråga var försurningen. Våra redan sura jordar och sjöar som är efterlämningar av istiden är särskilt känsliga för nedfall av sura partiklar. Västliga och sydliga vindar förde partiklar från koleldning i Storbritannien, Tyskland och Polen in över vårt land. Men även våra egna utsläpp bidrog. Larmen duggade tätt också på andra områden. Och exploateringens möjligheter visste inga gränser.
Då för snart 40 år sedan var de samlade svavelutsläppen bara i Sverige 900 000 ton per år. Den enskilt största källan var Rönnskärsverken utanför Skellefteå. Ur Västerbottens malm lakades guld, koppar, zink och många andra metaller. Med insats av stora mängder energi förädlades metallerna. Runt verket var landskapet fult, smutsigt och kort sagt dött.
För mig var kunskapen om sambanden viktig. Jag lärde mig också en del om sambanden mellan naturvetenskap, teknik och samhälle. Men utgångspunkten var kemin, biologin och en tro på att tekniken kunde förbättras. Och att det var där lösningarna på miljöproblemen fanns.
Felicias och Peters berättelse och deras reflektioner har varit en viktig utgångspunkt för mitt arbete i Teknikdelegationen. De har vuxit upp i klimatfrågans tidevarv, där miljöfrågan inte bara är en fråga för naturvetare, utan i allra högsta grad en allmänpolitisk fråga. Att de nästan inte alls förknippar miljö med naturvetenskap och teknik är en viktig ögonöppnare, och pekar på ett allvarligt problem inom dessa discipliner. Felicia och Peter föredrar samhällsvetenskapen för att de där upplever att de får möjlighet att diskutera och reflektera kring sådant som är relevant i deras liv. Går det då inte att diskutera naturvetenskapliga och tekniska problem? Jovisst, men få naturvetare eller lärare gör det och få ungdomar ser kopplingen mellan ämnena och det samhälle de lever i. Därför är det inte heller konstigt att miljöfrågorna idag snarare förknippas med den samhällsvetenskapliga fåran.
Idag ligger de samlade svenska utsläppen på några få procent av vad de gjorde för 40 år sedan, lite över 30 000 ton. Svavlet från Storbritannien, Polen och Tyskland har minskat kraftigt till följd av ekonomisk omställning, i Storbritannien från kol till gas och i Kontinentaleuropa till följd av Berlinmurens fall. Sjöarna är friskare. Rönnskärsverken är idag en återvinningsindustri. Dit skeppas uttjänta datorer och annan IT-utrustning så att metaller kan utvinnas ur skrotet. Gammal kunskap återvinns i nya former. Utvecklingen går framåt, med hjälp av naturvetenskapliga och tekniska innovationer.
Miljöfrågan engagerar dagens unga. Vägen till en mer uthållig framtid går genom bättre förståelse för hur sambanden ser ut och hur tekniken kan anpassas och förbättras. När naturvetenskap och teknik blir konkret, begriplig och insatt i ett sammanhang blir ämnena i sig också engagerande. Förutsättningarna för ett stort intresse finns. Min förhoppning och ambition är att Teknikdelegationens arbete ska bidra till att morgondagens unga ser naturvetenskapen som ett lika självklart val som samhällsvetenskapen om man vill förbättra världen.